onsdag 24 november 2010

Nothing but words, but still so much

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har gjort mitt livs största misstag. Ett oförlåtligt. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag ber om ursäkt. Ingenting kommer förändras. Men du ska veta att jag aldrig ångrat något så mycket som jag ångrar det här och hade jag fått gå tillbaka i tiden hade jag aldrig gjort det. Men du ska också veta att jag inte gjort det av anledningarna du tror. Jag har med ärlighet stöttat dig till 100 procent och hade aldrig avsikten att göra såhär. Men nu blev det så. Det blev fel. Fruktansvärt fel. Det var aldrig meningen att bli såhär, men kanske blev det bäst - Som plus och minus, fast två plus som stretade mot varandra. Två starka viljor. Försökte vara tillsammans. Vi har haft förbannat kul tillsammant och upplevt så sjukt mycket saker. Jag kommer sakna dig något enormt. Jag har inte ord för att beskriva hur jävla mycket jag kommer sakna dig. Men alla minnen vi haft kommer alltid finnas kvar, även om inte vi gör det. Jag har förlorat min bästa vän.

3 kommentarer:

  1. du vill inte bli förlåten?

    SvaraRadera
  2. Sv; Klart jag vill, men jag vet inte om det skulle funka?

    SvaraRadera
  3. Tror att jag förbrukat min chans att vara vänner, tyvärr.

    SvaraRadera